Vad är den sociala ekonomin?

Samhället brukar delas in i tre sektorer:

  • Stat, landsting och kommun.
  • Företag med vinstintresse.
  • Den sociala ekonomin.

 

Sociala ekonomin omfattar verksamheter som har allmännytta eller medlemsnytta som främsta drivkraft, icke-vinstdrivande och fristående från offentliga sektorn.

 

Den sociala ekonomins aktiviteter sker inom ideella föreningar, kooperativ (ekonomiska föreningar), aktiebolag med ideell målsättning, allmännyttiga stiftelser eller trossamfund. Det innebär bland annat att den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar, pensionärsorganisationer, handikappföreningar, kulturföreningar och ungdomsföreningar ingår i den sociala ekonomin. Likaså ingår i den sociala ekonomin verksamheter som bedrivs inom till exempel kyrkliga församlingar, samfällighets-föreningar och byalag.

 

Det avgörande för om en organisation ingår i sociala ekonomin är syftet med verksamheten. Samverkan mellan den sociala ekonomin och den offentliga sektorn och/eller privata företag kan skapa en dynamik som kan bidra med nya typer av lösningar på olika samhällsproblem.

Sociala företag och idéburna organisationer
Sociala företag är ofta ideella eller ekonomiska föreningar. Några av kriterierna för att räknas som ett socialt företag är att primärt ha samhälleliga ändamål, att bygga på demokratiska värderingar och vara organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn.
 
En annan del av den sociala ekonomin är idéburna organisationer. De har bildats för att främja en viss idé eller ett visst ideellt värde. Den yttersta bestämmanderätten i idéburna organisationer har medlemmarna på årsmötet. Den idéburna organisationen kännetecknas av följande:

  • De syftar i huvudsak till att främja ett värde eller en idé.
  • Deras mål är inte ekonomisk vinst.
  • De gynnar allmän- eller medlemsintresset.
  • De är inte en del av staten eller kommunerna.


Likheter mellan ett vanligt företag och ett socialt företag
Både sociala företag och ”vanliga” företag verkar på en marknad och måste anpassa sig efter marknadens krav på utbud, efterfrågan och kvalitet. Även sociala företag måste hävda sig i konkurrensen och kan inte vara beroende av offentliga bidrag. Däremot har sociala företag inget vinstintresse, vilket innebär att verksamheten inte syftar till att maximera vinster, utan till att uppnå en idé eller ett allmännyttigt värde.

Sociala bokslut
Man försöker mäta de sociala företagens samhällsnytta genom så kallade sociala bokslut. Där uppskattar man vad samhället tjänar genom att en person kommer in på arbetsmarknaden i stället för vara ”i utanförskap”.

Socialt företagande
Socialt företagande innebär att människor som behöver särskilt stöd får möjlighet att göra produktiva insatser. En person kan kanske arbeta med 50 procent av den arbetstakt som anses normal. Då behöver samhället eller någon annan gå in med särskilt stöd, till exempel ett lönebidrag. Det betyder inte att kraven på kvalitet blir sämre än i ett annat företag, bara att det behövs lite fler anställda än i andra företag.

Socialt företagande innebär också att de anställda har inflytande över företaget. Det finns inga osynliga ägare som i större börsbolag att ta hänsyn till. I Blå Vägens företag är beslutsvägarna korta. Varje anställd kan direkt påverka företaget tack vare en platt organisationsstruktur och genom att komma med bra förslag. Men de anställda kan också påverka Blå Vägen genom att gå med i Blå Vägen ideell förening som är medlem i Blå Vägen flykting- och arbetsmarknadsverksamhet ekonomisk förening. Blå Vägen ideell förening är representerad på Blå Vägens årsmöten.

Socialt företagande innebär inte dumpade priser. Kvalitet kostar i alla företag. Alla företag oavsett ägarform har rätt att anställa personer med anställningsstöd. Anställningsstödet är en ersättning för de merkostnader som krävs i form av ökad handledning, lägre arbetstakt etc. Det finns inte heller något vinstintresse att ta hänsyn till, vilket innebär att kvaliteten aldrig försämras för att höja vinsten. Sociala företag verkar därmed för en non-profit-princip.