Debattartikel - Regeringshot mot social ekonomi

Följande artikel infördes i Stockholmstidningen idag:

Regeringshot mot social ekonomi
Det fanns flera svagheter i fas 3. Vi begär inte programmet tillbaka. Men den sociala ekonomin måste få uppdrag av den offentliga sektorn som gör det möjligt för oss att fortsätta den arbetsmarknadsverksamhet som bevisligen har varit framgångsrik och välgörande för deltagarna. Det skriver sex debattörer.

Utmaningarna i dagens samhälle med en stor grupp långtidsarbetslösa, språksvaga, långtidssjukskrivna, flyktingar och personer med funktionshinder är mycket stora. Många sociala företag har resurser, kompetens och vilja att ta sig an denna utmaning men är osynliga för vår nuvarande regering.
 Nu skrotar regeringen programmet fas 3 utan att ersätta åtgärden med andra uppdrag för den sociala ekonomin trots att man har tecknat en överenskommelse mellan offentlig och ideell sektor.
Om inget ersätter fas 3 kommer både deltagare och anordnare inom den sociala ekonomin i kläm. Vi i ledningen för det sociala företaget Blå Vägen, Spånga, sitter just nu och förebereder att montera ned delar av den arbetsmarknadsverksamhet som vi hittills bedrivit framgångsrikt med bland annat deltagare från jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas (fas 3).
En tredjedel av deltagarna i fas 3 på Blå Vägen har fått anställning, många har fått yrkeskunskaper inom en rad olika yrken, några har börjat studera och flera är utbildade studiecirkelledare och leder kurser.
Många tidigare långtidsarbetslösa som fått anställning som handledare i den sociala ekonomins arbetsmarknadsverksamhet får nu vandra till arbetsförmedlingen för att åter stämpla.

Hur har det kunna gå så här illa efter det att Socialdemokraterna återkommit i regeringsställning?  Det socialdemokratiska partiprogrammet betonar hur viktig den ideella sektorn är.
Ett övergripande erkännande ges i förklaringen att ”motvikterna till dagens globala kapitalism ligger i ett medvetet samordnat politiskt och fackligt arbete med stöd av ett starkt civilsamhälle”.
Mera specificerat säger programmet vidare om välfärdstjänsterna: ” För att nå en större variation skall kommunerna och landstingen ha rätt att låta kooperativa, ideella eller privata alternativ medverka till att utveckla den offentligt drivna verksamheten”. 
Hur ser verkligheten ut? När det gäller arbetsmarknadstjänster finns drygt 700 aktiva företag och organisationer.  Av dem har fyra till fem storföretag halva ”marknaden”. Alla andra delar på andra hälften av uppdragen. Den sociala ekonomins non-profitföretag har en försvinnande liten andel.
Långtidsarbetslöshet är en komplicerad fråga. 24 000 extratjänster planeras som ersättning för fas 3. Utöver dem som man planerar anställning för, finns ytterligare 12 000 deltagare i fas 3 där några kommer att få möjlighet att studera på folkhögskolor och komvux. Dessutom kommer nu stora flyktinggrupper från Syrien och andra länder.

En ganska stor grupp både flyktingar och långtidsarbetslösa behöver en långvarig handledd arbetsträning för att bli kapabla att ta ett arbete. Många har fysiska eller psykiska arbetshinder, men inte så stora att de kan få sjukersättning. Andra har gamla obearbetade traumatiska upplevelser bakom sig. Flera talar dålig svenska.
Vägen tillbaka till ett fungerande liv och arbetsmarknaden är att människor får växa i egen takt med riktiga arbetsuppgifter i de sociala företagens caféer, städföretag, remakeverkstäder, systugor, frisörsalonger och andra arbetsträningsverksamheten.
Samtidigt som de arbetstränar får de psykosocialt stöd, friskvård, samhälls- och arbetslivsorientering stöd att söka och få arbete, samt vid behov svenskträning och arbetsförmågebedömningar. För att kunna göra allt detta är det nödvändigt att få en handledarersättning. Försvinner den, måste verksamheten läggas ned. 
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har fått flera uppvaktningar från den sociala ekonomins företrädare. Men vi tvingas med sorg i hjärtat konstatera att inget av allt det som den sociala ekonomin uträttar trängt fram till arbetsmarknadsministern, i varje fall inte hittills.

Några få företag inom den sociala ekonomin har lyckats bli godkända för arbetsförmedlingens nya kundvalsprogram ”Stöd & Matchning”, som nu alltmer ersätter Jobb- och utvecklingsgarantin, där fas 3 ingår. Men de flesta av den sociala ekonomins företag har inte fått detta godkännande.
Programmet ersätter inte den nuvarande arbetsträningen och det psykosociala stöd som ges av de sociala företagen. Stöd & Matchning är till stor del toppstyrt av arbetsförmedlingen. Därför uppstår knappast den dynamik som nu finns i den sociala ekonomins aktiviteter med långtidsarbetslösa.
Nu väntar vi på svaret från arbetsmarknadsministern.

Gabriele Winai, Åke Reisnert, Erik Lindberg
Stockholmsdistriktet av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet
Ulla-Mai Ceder Lindberg, Goranka Lozanovic, Hans Danielson
sociala företaget Blå Vägen

Kommentera gärna:

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter